Tre år gamla Flipp har äntligen fått sin röda upplärningsväst och med sin matte Joy Andersson ska han nu börja träna ordentligt. Det är inte apport eller agility han ska lära sig, utan Flipp ska bli assistanshund.
Flipp kommer bli en så kallad psykiatrisk assistanshund som hjälper förare med bland annat PTSD. Andra assistanshundar kan hjälpa till att larma när dess förare är på väg att få ett epileptiskt anfall eller hjälpa någon med fysiska funktionsnedsättningar att hämta saker och öppna dörrar.
Ledarhundar för människor med synnedsättning är sedan länge undantagna från regler som begränsar var hundar får vistas. Det gäller till exempel myndigheter och kollektivtrafik. Undantagen styrs på kommunal nivå och många kommuner har utökat så att även de med assistanshundar har samma rätt att vistas i offentliga rum.
Det har ofta skett efter att personer som behöver assistanshund själva fått slåss för det.
LÄS MER:Kungälv ska släppa in assistanshundarna i värmen
Vill att systemet ska bli enklare
Genom en namninsamling och hashtagen #rättentillassistanshund kämpar Joy Andersson från Dösebacka nu för ett nationellt regelverk.
– Jag kan ta en strid med kommunen på de dagar jag mår bra, men det kan ju vara någon i en annan kommun som inte orkar ta striden överhuvudtaget och då blir helt isolerad, säger hon.
Det är flera olika organisationer som certifierar hundarna och som dessutom har olika krav på och olika västar för certifierade hundar. Det gör att många inte vet vad som gäller och att till och med läkare måste övertygas om att de med assistanshund har rätt att vara där.
Joys förhoppning är att ett nationellt regelverk ska kunna göra det enklare.
– Jag tycker att det ska vara så enkelt som möjligt både för oss med hund, men även för alla andra.
Har själv en en dissociativ störning
Joy har dissociativ identitetsstörning. Det betyder att hon ibland byter personlighet, att hon dissocierar och kan glömma bort vad hon gjort den senaste timman. När hon dissocierar är det som att hon fastnar och kan bli stående i flera timmar utan att hon själv är medveten om det.
När hon var 28 förvärrades hennes störning och hon kunde inte längre fungera i vardagen. Hon jobbade som lärare och som ensamstående mamma blev det för mycket. Hon lades in för psykiatrisk vård och hennes son placerades i fosterfamilj. Sedan dess har hon pendlat mellan att vara inlagd och att bo på olika särskilda boenden.
Dissociativ identitetsstörning är inte något som går att bota men Joy har redan märkt att Flipp hjälper henne. Hans närvaro dämpar ångesten och när han är tränad kommer han flytta henne från eventuellt farliga platser när hon dissocierar och hålla folk på avstånd om hon blir stressad av en folkmassa.
Hoppas på större förståelse
Frågan om assistanshundar har lyfts flera gånger i riksdagen, från flera politiska håll. En av de som tagit upp frågan är Centerpartiets Per Lodenius. Han säger att det är svårt med lagstiftning och att det ofta finns regelverk som gör det tillåtet att ha med sig sin assistanshund. Därför menar många politiker att just reglerna inte behöver ändras.
– Diskussionerna nu handlar mer om hur sprider vi kunskap och kanske att definiera vad som är räknas som assistanshund.
– Det behövs ett fortsatt påverkansarbete och att man sprider kunskap och förståelse för behovet. Det här är ett hjälpmedel, precis som en rullstol eller en vit käpp, och gör att de som behöver det kan leva ett självstängt liv, säger Per Lodenius.
Det är något som Joy känner igen och utöver att påverka politiken hoppas hon att hennes kampanj sprider kunskap.
– Det finns en okunskap, folk förstår inte hur det kan hjälpa någon att ha en hund men det är verkligen en enorm skillnad för någon som behöver det, säger Joy Andersson.
