Nathalie Säfsten tog en snabb men smärtsam väg till Sverigeeliten

Hon var 27 år och arbetade som officer i Skövde. Det är ett fysiskt krävande arbete, men inte på nivån som krävs för en triathlet. Nathalie Säfsten hade inte idrottat aktivt, även om träning och motionsutmaningar alltid funnits med i bilden. Att ge sig in på multisporten triathlon, där en stor portion simning ingår, var kanske inte självklart från början.

Det som var självklart var själva utmaningen.

Jag var rädd för vatten och kunde inte crawla. Men jag ville jobba med att utmana min vattenrädsla.

– Jag var rädd för vatten och kunde inte crawla. Men jag ville jobba med att utmana min vattenrädsla. Det gick bra, tyckte att det här skulle jag kunna göra varje dag. Det växte fram genom det, jag gillar att utmana mig själv. Särskilt när folk ser skeptiskt på det: ”tror du att det går?!”. Då går jag in ännu mer in för det och blir mer sugen än om de eldar på från andra hållet, berättar Nathalie Säfsten.

Hon är ursprungligen från Stockholm, men flyttade sedan till militärstaden Skövde i jobbet som officer. Där stannade Nathalie Säfsten i fem år, innan kärleken lockade henne till Romelanda och sambon Klas Johansson, välkänd profil inom cykelsporten i Sverige och tränare för bland annat OS-aktuella Emilia Fahlin.

Jag började idrott ganska sent. 2018 började jag min elitsatsning i triathlon.

– Jag började idrott ganska sent. 2018 började jag min elitsatsning i triathlon. Jag kom från ingenstans och slutade trea i Sverigecupen. Sedan tog jag brons i SM i duathlon. Men sedan har det varit mycket skador, berättar Nathalie Säfsten.

Ökad belastning

Den kraftigt ökade träningsbelastningen kan säkert ha bidragit till skadorna och flera bakslag. Men Nathalie Säfsten hittade inte bara en sambo och tränare i Kungälv, utan även en lösning på skadebekymmer.

– Sedan två år tillbaka går jag hos kiropraktorn Leif Sockander, som jobbat mycket med nervsystemet. Han är unik i sitt slag och vi har kommit till rätta med saker där många andra har försökt att hjälpa mig, säger hon och besöken hos Sockander har blivit lika viktiga som regelbundna.

Nathalie Säfsten har styrt över sin elitsatsning från triathlon till cykel.

– På sätt och vis är det fortfarande en dubbelsatsning med triathlon och cykel. Cyklingen har växt fram, jag har fått lära mig väldigt mycket cykelmässigt. Det är en häftig sport, den handlar inte bra om att vara starkast fysiskt, utan den innehåller intelligens, taktik och förståelse över hur man lägger upp loppen. Där har jag lite att lära, det är intressant med finessen i sporten. Cykel skiljer sig mycket från triathlon, som är full gas från start till mål.

Är det cykel som är ditt favoritmoment i triathlon?

– Man kan tro det, med var faktiskt löpning som var min starkaste gren inom triathlon. Cykeln har kommit mer, men den låg inte närmast från början. Förra året under pandemin gick inte ett enda triathlonlopp i Sverige. Jag tävlade i cykel för att utveckla det för min triathlon och hade inga planer på att bli cyklist. Men så kom en vinter med skador och jag kunde inte träna riktigt. Då gick jag över till cykelbiten med start i år.

I Giro Himledalen i Varberg i slutet av maj visade Nathalie Säfsten klassen mot bra motstånd. Hon vann tempoloppet ena dagen och var tvåa i linjeloppet dagen efter, slagen bara av proffscyklisten Julia Borgström.

Snabbare än Sverigeeliten

– Sverigeeliten var med och två tjejer som tävlar internationellt, de är ofta ute och kör utomlands, Hanna Nilsson och Julia Borgström. Jag var ödmjuk inför två heltidsproffs, men jag kom före båda i tempoloppet. Jag leder SWE cup totalt, konstaterar hon,

Vad tar du med det från triathlon till cykel, utöver en bra fysik?

– Tävlingserfarenhet. Och att jag är väldigt träningsvillig.

Nathalie har sadlat om yrkesmässigt, från officer till beteende- och idrottsvetenskap, som hon har studerat i ett par år. Hon föreläser i ämnet och väver in det i sitt idrottande.

– Jag har bytt tränare och har haft mycket hjälp av Klas för att hitta rätt belastning. Han är duktig på att se olika individer och hur de tränar. Olika individer har olika behov som kan mätas mot vad som händer i livet i övrigt. Han slänger inte bara fram ett träningsschema som är statiskt. Det finns en dynamik i det som händer, med återhämtning, med livet. Jag är jättefascinerad. Den biten är intressant ut ett vetenskapligt perspektiv. Men det är en sak att veta saker – och en att sedan göra det.

Cykel ett lagarbete både på och utanför banan. Nathalie kan inte träna med full belastning och då är Leif Sockander och Klas Johansson lika viktiga som hennes egen vilja för resultaten.

Håller min kropp eller har den nått bäst före-datum?

– Tre år med skador har gjort att jag tvivlat. Håller min kropp eller har den nått bäst före-datum? Om jag inte träffat dem är jag osäker på om jag hade fått ihop det och kunnat fortsätta. Det är bra att hitta ett syfte med det man gör, inte träna bara för tränandets skull. Klas har hjälpt mig att träna mycket smartare, inte för mycket och för hårt. Idrott är ingen ensamgrej, det är många personer runtomkring. Det är viktigt att veta, idrottaren står ofta i fokus när det går bra, men bakom är i många fall ett härligt gäng, menar Nathalie och fortsätter:

– Folk som inte kan cykel förstår inte alltid att en tävlande längre ner i resultatlistan kör för någon annan i laget och har gjort en prestation och även hjälpt laget.

Nathalie Säfsten. Bild: Niklas Ohlson

1/7

Lagkänslan sätts på sin spets senare i sommar. I juli ska Nathalie ansluta till Bingoal WB ladies, ett cykelteam i Belgien.

– Jag ska träna och tävla med dem, men huvudsyftet är att tävla. Jag är ödmjuk kring det med allt större startfält utomlands. Det är en helt annan dimension i cykeln där. Jag åker dit för att lära och utvecklas.

Släpp taget och våga

Hon återkommer till att börja idrotta sent och att dra i gång en elitsatsning vid 27 års ålder, något som nästan kan ses som befängt i samhället. Att släppa taget och våga ta steget är något Nathalie återkommer till i både sitt eget liv och i sina föreläsningar.

– Gör det för den egen skull, men också för att inspirera andra att våga göra det de drömmer om. En del har ett arbete de inte trivs med egentligen och vill göra något annat. Livet är för kort för att inte prova, även om det inte finns några garantier för att lyckas. Fast den som inte vågar utsätta sig kommer aldrig att göra det man drömmer om, säger hon.

Det kan ta emot att bryta mönster, det vet Nathalie av egen erfarenhet.

– Det har inte var helt bekymmersfritt, det hör till när man utmanar utanför sin egen comfort zone. De dagar då det blir uppförsbacke måste det finnas en anledning varför man ska fortsätta.

Hon är Romelandabo sedan ett halvår tillbaka. Bara miljöombytet har gett en ny dimension till träningen.

– Jag tränar nästan varje dag. Någon dag tar jag det lugnt, men rör mig i alla fall. Det är väldigt fint att cykla runtomkring här, jämfört med slätten i Skövde. Jag trivs bra och tycker om Kungälv som stad. En charmig plats.

Nu väntar snart SM i landsväg för Nathalie Säfsten. Men först blir det Mantorp.

– Då tävlar jag i Sverigecupen – i ledartröja.

Niklas Ohlsonniklas.ohlson@kungalvsposten.se