Björn Nordqvist – guldbollsvinnaren som inte lämnat planen än

Vid millennieskiftet framröstades Björn Nordqvist som en av århundradets fotbollsspelare i sällskap av bland andra Nacka Skoglund och Gunnar Nordahl.
Under 1960 och 1970-talen var han den stora backklippan i det svenska landslaget.

Hur är det med fotbollen idag- är du ute på plan emellanåt?
– Jodå, på lördagarna spelar jag uppe vid Kamratgården i IFK Göteborgs Old Boys med lagkamrater som Ralf Edström, Ruben Svensson, Tord Holmgren och Bengt ”Fölet” Berndtsson, som var med i VM 1958. Han är 77 år men fortfarande aktiv.
Och de samlingarna missar du inte gärna?
– Nej, det är riktigt trevligt. Dels får man röra på sig, dels är det väldigt socialt. Man träffas, tjatar lite grann, dricker kaffe, bastar och tippar.
Vid sidan av fotbollen spelade du som ung både hockey och bandy på a-lagsnivå. När insåg du att du hade en lysande framtid som mittback?
– Jag kan väl inte säga att jag hade någonting gratis, jag var nog mer en träningsprodukt som tyckte om att vara igång, det gällde att vara på alerten hela tiden. Som barn hade jag svårt att sitta still, det skulle hända något hela tiden och jag höll också på med gymnastik och friidrott. Det gjorde nog att jag blev lite smidigare exempelvis i nickduellerna.
Du gjorde lite av en kometkarriär hemma i Hallsberg, men som enda barnet var dina föräldrar inte så glada när du som 13-åring skulle spela i juniorlaget?
– Nej, då protesterade de, fotbollsskorna var ganska hårda på den tiden, men de fick ge med sig.
Du kom till guldlaget Norrköping som 18-åring. Minns du känslan?
– Man nästan kröp in i omklädningsrummet. Att komma till Norrköping var så otroligt stort. I tredje matchen gjorde jag en lyckad debut mot Degerfors på Idrottsparken, där vi hade ett snitt på 12-13 000 åskådare.
Efter 10 år blev du proffs i PSV Eindhoven. Var det en stor omställning?
– I Norrköping hade jag jobbat på dagarna. I Holland tränade vi en och en halv timme på vardagarna med match på helgerna, så det blev mycket tid över till familjen. Det var en behaglig tillvaro. Samtidigt hade man pressen på sig att prestera i varje match.
Du gjorde 115 A-landskamper – något tillfälle du minns alldeles extra?
– VM-turneringen 1974 är ett trevligt minne, där vi slutade som femma. Italien åkte ur redan i gruppspelet. När vi skulle spela mot Polen i Stuttgart och anlände till hotellet stod kartong på kartong med bilder på det italienska landslaget. De hade bara lämnat allt och åkt därifrån.
Alla som drömmer om att bli proffs- har du något råd att ge?
– Det enda är att träna och ligga i, sedan ska man naturligtvis ha lite tur och bli upptäckt. Viktigt är också att inte tappa skolan, det gäller att ha någonting att falla tillbaka på.
Till slut- vad tycker du om dagens fotboll?
– Den är som en helt annan sport idag- allt går fortare och är hårdare. Sedan har de blivit så bollskickliga, passningsspelet har utvecklats enormt. Samtidigt kan jag tycka att det går lite för fort emellanåt. Ibland blir det lite väl mycket felpassningar.

Katarina Berg
Fakta om Björn Nordqvist
Namn: Björn Nordqvist
Ålder: 68 år
Bor: på Öster i Kungälv
Familj: fru och två döttrar
Om rollen som lagkapten i 92 landskamper: ”Det var naturligtvis ett hedersuppdrag med tanke på att tidigare lagkaptener varit stora spelare. Jag fick ta över sysslan efter Agne Simonsson. Orvar Bergmark kanske tyckte att man skulle ha en försvarare som lagkapten.”
Om Guldbollen 1968:”Det var stort naturligtvis, det är ju det största man kan få som svensk fotbollsspelare. Klart man blev stolt. Samtidigt hade jag hoppats på det, hade ju redan året innan varit inblandad i diskussionen.”
Om dagens svenska landslag:”Det började väldigt bra ända till dess att Holland klädde av landslaget in på bara kroppen. Det blir intressant att se träningsmatchen mot Tyskland.”
Om att ha haft rekordet för antalet landskamper i världen:” Det är väl ingenting som man tänker på. Det anmärkningsvärda var att jag spelade i landslaget under en så lång period som 15 år.”
Om rollen som ”Bagarn” Olsson i tv-serien Åshöjdens BK: ”Det var roligt att spela in och kul att se hur det går till. Det hade varit fint med en fortsättning.”