Om livet under andra världskriget

Gamla Kungälv Föreningen Gamla Kungälv bjöd in Elisabeth Högberg att berätta om livet under andra världskriget. Elisabeth tog avstamp i nazismen under kriget och konsekvenserna därav och pekade på att många människor 30-40 år senare tycktes ha glömt alla de umbäranden som följde och de krigsbrott som begicks. Speciellt kom det att resultera i att man i skolorna från 1980-talets slut började arbeta med värdegrundsfrågor och där Elisabeth själv hade varit mycket engagerad.

Med denna bakgrund kom hon att berätta om sin barndom och sin uppväxt på en prästgård på Hönö. Till föredraget hade hon med sig en låda och i denna fanns en hög hatt och hon berättade hur hon mindes sin far, som var präst och vid olika tillfällen tog ner lådan, satte på hatten och begav sig ut i ö-samhället för att söka upp anhöriga till någon som hade sprängts i sin båt på havet. Fisket var väldigt bra utanför minspärren och fiskarna var tvungna att försörja sig och måste trotsa riskerna. En del sjöfolk, inte nödvändigtvis från öarna, flöt också iland som lik och skulle begravas. Vad hände med de efterlevande? Speciellt mindes hon en kvinna, som miste sin man kort efter det att deras nybyggda hus stod färdigt. Då ställde öborna upp för att stödja henne så att hon kunde bo kvar i huset.

Solidariteten och att värna om varandra gick som en röd tråd genom föredraget, att man brydde sig. Alla ställde upp för alla. Man satt och sydde och handarbetade för att kunna skicka kläder och annat till de, kanske i Finland, som hade ännu svårare. Efter kriget luckrades samhörighetskänslan upp efter hand liksom känslan av att behövas eller att kunna hjälpa varandra tonade bort med åren. Det är dessa viktiga funktioner som man måste påminna sig om med jämna mellanrum.

Elisabeth visade naturligtvis också runt de ransoneringskuponger, som delades ut till alla hushåll och som medgav köp av vissa mängder av basvaror. På så vis fungerade distributionen av mat under andra världskriget förhållandevis bra jämfört med första världskriget. Det blev en intressant och väldigt tänkvärd afton.

Sven Kollberg