Biet i människans tjänst

Föreningen Gamla Kungälv Föreningen Gamla Kungälv bjöd in biologen Per Almkvist att berätta om ”Biet i människans tjänst”. Efter sedvanligt kaffe med hembakat fick vi först se en del historiska bilder, som visade att biet utnyttjades redan hos de gamla egyptierna med lerkärl som kupor. Under medeltiden kom bistockar och de flätade halmkuporna, som använts ända in i våra dagar. Flera uppfinningar av biodlare under 1800-talet blev betydelsefulla och den tekniken dominerar idag och gör hanteringen enklare och effektivare.

Den besvärliga Varroaparasiten är sedan några tiotal år en plåga för honungsbina i vårt land, men kan hållas under kontroll av en vaksam biodlare. Olika raser av bin förekommer och generellt kan sägas att de bin, som idag avlas fram är relativt snälla.

I ett samhälle finns bara en könsmogen hona – drottningen, som kan lägga flera tusen ägg om dagen. Arbetsbina har preparerat olika storlekar på de sexkantiga kamrarna, där drottningen i de något större lägger obefruktade ägg, som utvecklas till drönare, det vill säga hannar. Dessa förekommer i några hundratal under sommaren, medan arbetsbina blir flera tiotusen. Drottningen lever 3-4 år och måste därefter ersättas av en ny, medan arbetsbina endast lever några veckor under den arbetsintensiva sommaren.

Ett samhälle, som under en säsong kan ge 40-50 kg honung, är en fantastisk organisation, men bina är så programmerade att om kupan till exempel flyttas så lite som en meter åt sidan, så hittar de inte hem. Det är ett otroligt fascinerande forskningsfält som Per fick många frågor om. En eloge till Per som höll ett mycket väl framfört anförande!

Sven Kollberg