Våga ha tråkigt

Jag minns mina sommarlov när jag var barn. De var oändligt långa. En enda siestatimme var som ett helt dygn. Eftersom det var stekande sol fick jag inte vara ute och leka under dessa timmar på dygnet. Hur tråkigt som helst. Kunde han åtminstone inte sitta och titta på barnprogram på teve eller leka med något, tänker ni. Nej. Elektriciteten hade ännu inte kommit till byn och jag hade inga leksaker förutom en fotboll. Pappa, mamma och de äldre syskonen sov utmattade efter arbetet på bomullsplantagen. Jag låg tyst på den handvävda mattan och stirrade i timmar på en vägg. Än idag ser jag framför mig den vitkalkade väggen. Jag minns sprickorna i kalken som med lite fantasi föreställde olika figurer; en krokig man med käpp, ett hästhuvud utan kropp, stjärnbilder och Afrikas gränser. Kalkväggen var levande, varje dag upptäckte jag nya figurer. Glädjen var stor när siestan var slut och jag fick gå ut och sparka boll med kompisarna.

Idag längtar jag tillbaka till mina tråkiga stunder under siestan. Det var ju min ”egen tid”. I min vardag är jag bra på att skapa mig ”fritid” för att träna, läsa eller träffa vänner. Men väldigt lite tid ägnar jag åt att bara vara, utan att göra något. En tid där jag kan glo på en kalkvägg eller vita moln på himlen och filosofera, rensa tankarna. Jag tror många av er läsare känner igen sig i det. Vi lever ett så stressigt liv att vi knappt har tid för oss själva.

Ännu värre är det för våra barn. Deras dagar är fullsmockade med aktiviteter. Efter en hel dag i skolan eller fritids fortsätter dagen med olika sportaktiviteter, lek på gården, tevetittande eller Ipad-ägnande. För att inte tala om alla helger som söndertrasas med olika kalas. Barnen får idag panik så fort de inte har något att göra. Att inte ha något att göra likställs med att ha tråkigt. Och uttråkade barn tenderar att bli gnälliga, det vet vi föräldrar. Vi orkar inte ta kampen att stå emot deras gnäll och förser dem med alla möjliga leksaker och aktiviteter för att de inte ska ha tråkigt.

Vi vuxna kan ändå skapa vår egen tid om vi vill och med bättre planering. Våra barn däremot behöver bli handledda av vuxna. Det är ingen tvekan om att leksaker och aktiviteter utvecklar våra barn. Men barnen utvecklas också av att ha tråkigt ibland. En tråkig stund där barnen kan sitta och smälta alla intryck, fantisera och dagdrömma i lugn och ro.

Vi måste lära våra barn att landa emellanåt. Och för att lyckas med det måste vi börja med oss själva. Jag ska börja redan idag. Gör det du också.

Kadir Meral