Mitt barn är en av de få som har turen att få gå i en SU-grupp på högstadiet i kommunen.
Med en trasig skolgång och stora kunskapsluckor, orsakade av bristande stöd av en inkompetent rektor och en lång period av hemmasittande, har man som förälder blivit härdad.
Övergången till årskurs 7 är en av de mest svåra för alla barn, men särskilt för de med NPF-diagnoser. Trots överlämningar från tidigare skola och möten inför terminsstart, har många viktiga punkter fallit mellan stolarna. Vi möts av personal som inte vet vilka tider eller ämnen vårt barn läser.
Hen får heller inte tillgång till den informationen som går ut i den vanliga klassen och den utlovade återkopplingen varje vecka fungerar inte, trots påpekande till skolans ledning. Även den interna kommunikationen fungerar dåligt eller inte alls, då inte information går fram till personer som möter barnet.
Det har funnits tillfällen då EN elevassistent ansvarat för "undervisningen" av cirka 10 elever i SU-grupp som sitter i tre olika rum och läser olika ämnen. Vid andra tillfällen så kastas slumpmässig "ledig" vuxen in som barnen tidigare inte träffat och inte haft någon möjlighet att skapa någon bra relation med. Dessa barn har den tuffaste bakgrunden, ofta med ångest och problematisk skolgång i bagaget och det tar lång tid att vinna deras tillit och skapa en bra relation mellan elev och personal.
Hur sker personal tilldelningen till denna SU-grupp? Är det utifrån elevernas behov? Eller från skolans budget?
För att Kungälvs politiker ska kunna säkerställa att kommunens skolor är "NPF-säkrade" krävs det inte bara att personalen är utbildad, både inom pedagogik och NPF, utan också att det finns tillräckligt många anställda för att eleverna skall få en fullständig utbildning i alla ämnen som de har rätt till.
NPF-förälder
LÄS MER:Vi investerar i skolan för att skapa bästa möjliga miljö
LÄS MER:Grupp för NPF-elever läggs ner – föräldrar och barn förtvivlade