Jonas Andersson (S), samhällsbyggnadsråd, menar att bygget av en ny skola på jordbruksmark i Kode är en nödvändig kompromiss. Men är det verkligen rätt beslut att offra vår värdefulla jordbruksmark för kortsiktiga lösningar?
Jordbruksmark är en ändlig resurs som inte kan återställas när den väl har exploaterats. Sveriges jordbruksmark utgör endast 8 procent av landets yta, och trycket på att bevara denna mark blir allt större i takt med att befolkningen ökar och klimathotet intensifieras.
Varför inte satsa på att renovera och bygga ut den befintliga Tunge skola, istället för att börja om på nytt och förstöra värdefull mark? Detta skulle både spara mark och vara mer hållbart ur ett klimatperspektiv, då byggnation på redan utvecklad mark minskar koldioxidutsläpp och påverkan på ekosystemen.
Bygget av en ny idrottsanläggning i anslutning till skolan kommer inte bara att innebära en betydande ekonomisk kostnad, utan också ett större miljöavtryck. Är det verkligen försvarbart att lägga stora summor på att flytta en redan väl fungerande anläggning, samtidigt som det finns behov på andra håll i kommunen som förblir ouppfyllda?
Jonas Andersson hänvisar till barnens bästa som en huvudmotivering för att bygga skolan närmare där barnen bor. Men samtidigt måste vi ställa oss frågan: Vilken sorts framtid lämnar vi över till dessa barn om vi idag tar beslut som skadar vår miljö och livsmedelsförsörjning? Dessutom är problemet inte idag att barn rör sig för mycket, utan snarare tvärt om. Skolan har legat i Tunge över 50 år och barn har cyklat och gått under alla år. Varför är detta ett problem nu?
Det är dags att kommunen omvärderar sina prioriteringar och söker efter verkligt hållbara lösningar som tar hänsyn till både miljön, lokalsamhället och framtida generationer.
Vi kan bygga skolor – men vi kan inte bygga ny jordbruksmark.
Besviken Kodebo
LÄS MER:80 procent vill ha ny skola i Kode utanför samhället
LÄS MER:En ny skola är en stor del i framtidsutvecklingen i Kode