Funktionalitet eller skönhet? Frågan kan ställas när stadsdelen Kongahälla snart är färdigbyggd. Hur stort genomslag för det estetiska präglade planeringen? Funktionaliteten däremot är tydlig: många bostäder, nära till kommunikationer, nära till kulturhus och bibliotek samt till ett köpcentrum som rymmer det mesta och likt en jättelik katedral manar till andaktsfull tystnad inför skyltfönstrens utbud och lockpriser.
En funktionalitet som dock glömts bort är betongens förmåga att suga åt sig och magasinera värme. I ett allt varmare klimat blir behovet av svalka större. I bostadsområden med tät betongkärna kan uppmätas mer än två graders värme än i övriga mer glest bebyggda områden. Den upphettade betongen pulserar ut sin hetta och får våra hjärnor att gradvis stänga ner. Kognitivt tänkande och finmotorik försämras, irrationella beslut fattas; solsting kallades det förr i tiden.
Så till frågan om skönhet. Vad som utmärker en själslik varelse, och inte bara en intelligent varelse, är att den lever ett liv som har mening. Fortsätter vi tankegången kan det uttryckas så att det som skiljer vår intelligens från den icke mänskliga intelligensen, är inte främst känslor utan vår förmåga att binda samman känslorna med den tillvaro vi lever i, det vill säga rummet, omgivningen, det vi dagligen ser omkring oss. Det är här den estetiska aspekten kommer in och vikten av synintryck. För vi är inte bara det vi är – vi blir det vi ser. Vi påverkas av det vi dagligen ser omkring oss, visualiseringar som vi ständigt matas med. Bristen av skönhet, eller fulhetens närvaro, skapar inga lyckliga människor utan disharmoni och aggression.
Funktionalism och skönhet: Hur blev det i Kongahälla? Vad kan göras? Kanske, som ett första steg: omvandla Marknadsplatsen, denna trista stenöken, till ett parkområde med buskar och träd, bänkar och bord; skugga och svalka som en oas mitt i betongen. Om trafik och varuleveranser kan ledas om på annat sätt.
Kenneth Gustafson