För ungefär tre månader sen tittade jag och mina klasskamrater på en lista, en lista som de flesta inte ens hade funderat över, en lista där det bredvid mitt namn inte stod någonting. Listan handlade om en skolplats, någonting som alla barn har rätt till, förutom jag tydligen. Bredvid alla mina vänners namn stod det samma sak: Thorildskolan.
Jag är 12 år gammal och till hösten börjar jag högstadiet. För ett tag sen fick jag veta att jag inte skulle få gå i skola i Kungälv precis som nästan alla andra i min klass och alla mina vänner. Jag har mina vänner i Kungälv som jag har känt och hängt med varje dag i över tio år och nu vill ni att vi ska splittras. När jag var ett år började jag på en förskola i Kungälv och när jag var sex år började jag i förskoleklass här. Detta var tydligen möjligt på grund av ett avtal. Ett avtal som lovade skolbuss och skolplats under hela min tid i skolan. Men vad hände sen? Ett pennstreck av några vuxna och nu har mitt liv förändrats. När alla mina vänner går till sommarlov vet de säkert och belåtet att de kommer att hamna på en närliggande skola med alla vänner, medan jag behöver åka bort. Bort från alla mina vänner och allt jag känner. Känns det fortfarande lika rätt?
Jag vet nu att ni inte sparar några pengar. Men jag borde väl inte vara förvånad. Självklart är det lättare att skicka iväg problemet till någon annan och skylla på pengaproblem. Ni gillar att ha det enkelt. Varför skulle ni bry er om ett barn som är ledset för att ni och era avtal inte passar er längre, det påverkar väl inte er?
Jag kommer aldrig glömma och aldrig att förlåta hur ni behandlade mig. En dag kommer jag också att bli stor. Kanske behöver ni ålderdomshem någonstans där era vänner bor eller ett sjukhus där de är bättre på just er sjukdom. Gråt inte då, utan minns mig. Förstå att det nog bara är ett avtal som någon ändrat och som jag har lärt mig av just er att blint följa. Ni har lärt mig att inte känna medmänsklighet utan bara sköta mitt jobb.
Anonym