Kungälvs-Posten
Måndag, 22 januari 2018
Arkivfoto
Arkivfoto

Tjejerna regerar på arenorna

KRÖNIKA

I december kunde vi konstatera att det är tunnsått med kvinnor i idrottsklubbarnas styrelser. Det väckte en del reaktioner, inte minst från klubbar med kvinnligt präglade styrelser som inte var med i publiceringen. I genomgången fanns bara plats för de 20 största klubbarna sett till det statliga lokala aktivitetsstödet (LOK-stödet) som betalats ut. Utanför den listan finns ytterligare några goda exempel med kvinnligt styrelseengagemang, till exempel Kungälvs Volleybollklubb, samt seglingsklubbarna Marstrands SS och Tjuvkils KK.

När det gäller verksamheten som sker utanför styrelsearbetet, ser läget betydligt bättre ut. Det finns en hel del tjejer i ledarstaberna, även om det är männen som dominerar. Men när det gäller att sätta Kungälvs på idrottskartan är inte killarna i närheten. Hasse Thomsén boxade hem en bronsmedalj till Kungälv i OS …1972. Meraf Bahtas senaste mästerskapsmedalj är inte ens en månad gammal, ett silver i terräng-EM. Lovisa Lindh har satt flera svenska rekord och om inte OM funnits hade hon säkert blivit en snackis som räckt sommaren ut.

Kungälvs handbollsdamer är kanske det mest underhållande som går att uppleva inom den lokala idrotten just nu. Per Johansson satte en modell för organisationen som alla inblandande tror på. Han lockade flera lovande U-landslagsspelare till KHK, innan han kände sig klar och drog till Boden och Montenegro, där han hoppat in som förbundskapten för damlandslaget. Fast det är Elin Sige, Victoria Strålman, Johanna Kjellman och de andra på plan som gör det.

På Skarpe nord kämpar Karebys mästarlag och IFK Kungälvs degraderade storhet mot vädrets illvilliga makter. IFK:s seriepremiär mot Frillesås och annandagens portföljparad mot Gripen var rena bandyhallspropagandan i regn, snöblandat och blåst. Det knorras från idrottslivet Kungälv, inte minst från handbollen, att en bandyhall enbart skulle vara ett elitprojekt. Lite orättvist, med tanke på att det byggts tre fullskaliga idrottshallar på mindre än tio år och att Kungälvs HK också bedriver – framgångsrik – elitverksamhet, med en stor breddverksamhet som bas. Sedan att inte hallarna räcker till för alla som vill är en annan sak. I vart fall är det olyckligt om hallfrågan leder till att olika idrottsverksamheter och -klubbar ställs mot varandra. Bandyn slåss snarare för sin överlevnad, för både sin elit- och sin breddverksamhet, eftersom bägge är beroende av varandra. Går klimatet i samma riktning som hittills, inget tyder på något annat, och inte hallen står där vid Yttern inom tio år, får bandygänget nog slå sig samman med sin granne Kungälvs kanotklubb och hitta på något kul.

Fram tills dess: ha ett riktigt gott 2018!

Niklas Ohlson

Relaterade artiklar
Fler artiklar