Kungälvs-Posten
Torsdag, 14 december 2017

Owe kom som krigsbarn från Finland

Som 12-åring kom Owe Holmberg som krigsbarn till släktingar i Dalsland. Nu håller han på att skriva sina memoarer, i främsta hand för barn och barnbarn så att historien inte ska gå förlorad.

I år firar Finland 100 år av självständighet.

– Min pappa föddes 1899 och kunde berätta om den ryska tiden, säger Owe Holmberg när vi ses hemma i villan i Ytterby som han och hustrun Birgitta byggde i slutet av 60-talet.

Han fyllde nyligen 85 och som vanligt skickade dottern Kajsa i San Diego ett grattiskort med en illustration av muminpappan.

– Det har hon gjort i 30 år vid det här laget, säger han med ett leende och konstaterar att jo, han har läst en del Tove Jansson genom åren.

Finska språket har han aldrig lärt sig. Hemma i Dalsbruk, ett av Finlands största järnbruk, var det svenska som gällde och livet var gott till dess att vinterkriget bröt ut, samma år som Owe började i skolan.

Vad minns du från den här tiden?

– Det var bomblarm och vi fick springa till skyddsrum. Efteråt var det skärvor i huset, en gång bombade ryssarna med brandbomber och då brann det i några hus men ingen dog. För det mesta hamnade bomberna i havet. Min pappa åkte inte ut till fronten, däremot hade jag farbröder där och det fanns hela tiden en känsla av att det hängde ett stort svärd över allting. Jag minns att min farmor sydde vita kläder till mig för att jag inte skulle synas i snön.

Skickades till mostern

Det rådde brist på allt.

– En gång fick vi smör från Danmark men det smakade inte gott.

När Owe var 12 år började det hetta till ordentligt.

– Ryssarna låg på intensivt på Karelska näset och var på väg att inta Viborg. I det läget bestämde mamma och pappa att jag skulle åka till min moster i Ödeborg i Dalsland.

Två år senare kunde Owe återförenas med föräldrarna i Finland.

– När jag klev av båten i Åbo och skulle gå till en väntande buss stod folk i grå overaller och skottade snö. Det var fångar från fängelset i Åbo, runtomkring dem stod beväpnad polis. Det var mitt första intryck tillbaka på finsk mark igen.

Hemma började Owe att jobba på en mekanisk verkstad, där han stannade i fem år. Sedan var det dags för militärtjänstgöring innan han med några kompisar flyttade till Bengtsfors och därefter vidare till studier i Göteborg.

– Jag minns att vi under militärtjänstgöringen gick i kolonn till matsalen och att jag hade flera par stövlar. Det var en otroligt nyttig tid, säger Owe innan han konstaterar att intervjutiden runnit ut.

Trots sina 85 år är han fortfarande fullt aktiv.

– Jag måste åka till ett företag och jobba lite nu, säger han.

Katarina Berg

0303-20 68 28

Fakta

Ålder: 85 år. Bor: Ytterby. Jobbar som: Konsult med egen firma. Familj: Dottern Kajsa i San Diego och sonen John i Kungälv. Tre barnbarn i USA och två i Göteborg. Hustrun Birgitta gick bort 2004. Arbetade tidigare: Som ingenjör på Götaverken i 33 år. Föddes: I Dalsbruk i sydvästra Finland. 1944: Kom som krigsbarn till släktingar i Ödeborg i Dalsland. Kuriosa: Var med och bildade Kongahälla Ridsällskap 1970 och var sedan ordförande fram till 1980: ”Min flicka Kajsa red och vi fick åka till Klareberg . Till slut var vi några som bestämde att starta eget istället.” Om Klubbplitaren från Björkås: ”Jag brukade skriva kåserier i KP på 70-talet, utifrån hästen Pontus perspektiv.” Om KRS klubbmärke:” Det är ingen fyrklöver längst ner utan en propeller.”

Relaterade artiklar
Fler artiklar