Kungälvs-Posten
Fredag, 20 oktober 2017

Feminister – sluta att backa oss in i medeltiden

Jag tänkte att vi skulle prata lite om vad feminism är.

Många vill kalla sig feminister, några slår vilt ifrån sig begreppet.

Så länge feminismen silar mygg och sväljer kameler kommer jag inte att sälla mig till sekten.

I klippet från tv-programmet Klassfesten skojas det friskt om den kvinnliga kändisen. Vilken roll hade hon när hon gick i skolan – var hon klassens clown, diva eller rent av killmagnet? ”Vid ett tillfälle hade jag sex pojkvänner samtidigt”, avslöjar hon och alla skrattar.

Hon var elva år. Det är oskyldigt och lite gulligt, kanske rentav lite girl power, när det handlar om barn. Men skrattet fastnar definitivt i halsen när det gäller vuxna män som har flera hustrur, som rapporterades i veckan som gick.

Att Sverige skulle ha en feministisk regering är givetvis bara trams. Inget jag sett hittills har varken symboliskt eller i verkligheten gynnat kvinnor. När Feministisk initiativ, Fi, återigen kraftsamlar för nästa års val, är det genom att ge sig på ”den manligaste av politiska frågor”, nämligen försvaret.

Kvinnor kan inte skyddas med vapenmakt, hävdar Fi och vill istället satsa på ”förebyggande konflikthantering och genussamtal”. Detta i tider med kärnvapenhot och upptrappande ordkrig.

Jag, som före detta anställd inom Försvarsmakten och som med egna ögon har sett kvinnors offer i konflikter, blir milt sagt provocerad.

När jag jobbade i Kosovo 2008, var FN:s resolution 1325 ständigt på agendan. Den går kortfattat ut på att särskilt beakta kvinnors och barns utsatthet och ha en plan för hur man kan skydda dem i en väpnad konflikt. Vi befann oss i Kosovo i eftersvallet av inbördeskriget där spänningen mellan folkgrupperna ständigt låg under ytan. Nationen är center för Europas trafficking, det vill säga sexhandel med kvinnor och barn för sexuella ändamål.

Förbandet jag ingick i gjorde många rent polisiära uppgifter. Vi spanade mot misstänkta bordeller, vapenhandel och kartlade kriminella grupperingar. Men även civila hjälpinsatser, som samarbete med lokala eller internationella kvinnorörelser, att stötta fattiga familjer med livsmedel, kläder och sjukvård samt övervaka den med svenska biståndspengar finansierade totalrenoveringen av en skola.

Detta är feminism för mig. Saklig och konkret. Hjälper man kvinnor och barn med utbildning, trygghet och mat, så ger man samhället chans att komma på fötter. Inte genom akademisera politiken eller göra verklighet av radikala idéer som att tillåta månggifte, vilket Fi har föreslagit.

Feminister – sluta att backa oss rakt in i medeltiden.

Hannah Björk

Relaterade artiklar
Fler artiklar