Kungälvs-Posten
Fredag, 20 oktober 2017
Tre okända personer vilar ut på en bänk i Fästningsparken omkring 1924. träbänken de sitter på kommer snart att försvinna och ersätts av en fast bänk med plintar av bohuslänsk granit.
Fotägare: Kungälvs Fornminnes- och hembygdförening/kungälv museivänner & Erling Karlsson
Tre okända personer vilar ut på en bänk i Fästningsparken omkring 1924. träbänken de sitter på kommer snart att försvinna och ersätts av en fast bänk med plintar av bohuslänsk granit. Fotägare: Kungälvs Fornminnes- och hembygdförening/kungälv museivänner & Erling Karlsson

Bänkar i granit – lönsam investering från 1923

Fotot från förr

Det är den 15 maj 1955 och kung Gustaf VI Adolf besöker Kungälv. många Kungälvsbor har samlats i Fästningsparken. Sigurd och Elsa Karlssons dotter Sonja har ställt sig på en bänk, för att kunna se bättre och bli förevigad av en fotograf.

Nu skulle man kunna tro att det ska berättas om kungens besök, men så är inte fallet, utan det är bänken som hon står på. I stadsfullmäktiges handlingar från 1922 kan man läsa att stadsinspektören Olof Pehrsson hade inlämnat en motion angående fasta vilobänkar i Fontin och stadens övriga parker. Olof Pehrsson satt med i stadsfullmäktige under många år. De bänkar som tidigare funnits hade med åren blivit reparerade många gånger och det var nu inte lönande att laga dom mer. Hittills hade bänkarna ställts ut på våren och plockats in igen på hösten. Nu ville man komma ifrån detta och ha fasta bänkar i Fontin och parkerna.

De tre parker som fanns var Västra parken, parken på Fästningsholmen och Kyrkparken vid kyrkan. Stadsfullmäktige beslöt 1923 att inköpa 40 par stenplintar av granit och tre så kallade överliggare av granitsten, samt att för detta ändamål anslå en summa av 365 kronor.

Många av dessa stenplintar finns fortfarande utsprida i Kungälv, dels längs Kärleksstigen och på Fästningsholmen. Under inventeringen av bänkarna som skedde hösten 2007 av undertecknad med hjälp av Alf Rask hittades 15 originalbänkar av 40.

En del har försvunnit och bytts ut mot andra. På en del platser har plintarna bytts ut mot fundament av cementrör. Vissa bänkar som hittades hade kvar originalöglan som var smidd och höll överliggaren av trä på plats. På Vite klint finns en pollare kvar, den andra har ”rastat” ner i jorden och är nästan övervuxen, men den finns där.

Från Västra parken finns inga stenplintar kvar som vittnar om forna bänkarna. Troligen försvann dessa i slutet av 1950-talet när delar av parken förändrades, då häcken togs bort och stigar ändrades. Likaså har det funnits mer bänkar i Fästningsparken.

De tre bänkarna med överliggare av sten syns inga spår av. En av dessa kan ha varit placerad utanför Gamla kyrkogården i Fontin, men är borttagen för länge sedan. En annan kan ha varit placerad i Kyrkparken men är också bara ett minne. Var den tredje var placerad är en ren gissning och blir någon av de andra två kyrkogårdarna Västra och Skogskyrkogården.

Slutsatsen av investeringen på 365 kronor som gjordes 1923 när bänkplintarna inköptes måste ju bli att de som finns kvar bevaras åt eftervärlden. För hur många bänkar kan uppvisa en sådan lång livstid?

Conny Andersson

Relaterade artiklar
Fler artiklar