Kungälvs-Posten
Fredag, 28 juli 2017
Arkivfoto
Arkivfoto

En ständig ledarskapsutbildning

Krönika.

Just nu är jag sjukt trött, men väldigt glad och uppfylld över vad som hänt i helgen.

Bohus cup är en årligen återkommande handbollscup som varje gång slår nya rekord. 1318 matcher har spelats under helgen. I år deltog 523 lag och jag gissar att det inte undgått någon som vistats i Kungälv, Bohus, Ale och även på flera ställen i Göteborg att det fullständigt vimlat av handbollsspelare i olika åldrar.

Det krävs mycket föräldrakraft i föreningslivet och idrottsklubbarna, och många vuxna lägger massor av ideell tid varje vecka. Den här helgen blev det nog ett femtiotal timmar för min egen del, en vanlig vecka kanske sex, åtta eller tio timmar. Visst tar det massor av tid, men det ger otroligt mycket tillbaka.

Att vara förälder är en ständig ledarskapsutveckling. Att vara ledare i barnens idrottslag tar det hela till en ny nivå. Det är på många sätt en förmån att vara en del av ett sammanhang där barn och vuxna trivs och utvecklas, får nya vänner och ger varandra kraft. Att få vara viktig för någons självkänsla, även för någon utanför familjen, känns väldigt bra. Att få se hur de här killarna växer och mognar, se hur gruppdynamiken förändras och ändras över tid – det är faktiskt väldigt intressant.

Visst tar det mycket tid, men samtidigt få jag massor av kvalitetstid med barnen och med de andra ledarna. Det är dessutom väldigt roligt tack vare alla man möter och lär känna. Och jag inbillar mig att det ger mycket även för framtiden att bygga nätverk med människor i alla åldrar, och lära känna dem som mina barn umgås med och deras föräldrar. Alla timmar i olika handbollshallar är välinvesterad tid. Man lär sig mycket, och det är på många sätt väldigt utvecklande.

Att utvecklas inom sporten är en del, och minst lika viktigt är motivation, glädje, hur man ser på framgång, att hålla modet och kämpaglöden uppe och lyfta varandra, även vid motgång, och att lära sig att glädjas med andra. Lagsporten innebär dessutom att man lär sig att ställa upp för varandra. Min känsla är att en lagsportare blir mer attraktiv på arbetsmarknaden eftersom man är fostrad i att vara lojal – och inte lämna andra i sticket även om motivationen inte är på topp.

Självklart skulle jag hellre ligga kvar i sängen vissa lördagsmorgnar men det är helt klart värt all tid och jag önskar att fler kunde tänka sig att prova att vara ledare under en period. Det är en förmån att få vara en del av dessa ungars liv. Och ju fler vi är desto lättare blir det.

Kajsa Asp Jonson

Dietist, journalist, hälsoinspiratör

Relaterade artiklar
Fler artiklar