Kungälvs-Posten
Lördag, 20 januari 2018
Lördagen den 3 maj inträffade en allvarlig olycka i korsningen i Kareby. Foto: Linus Olsson
Lördagen den 3 maj inträffade en allvarlig olycka i korsningen i Kareby. Foto: Linus Olsson

Jag är tacksam varje dag jag inte krockar

Har sedan barnsben, i cirka 35 års tid, varit medveten om den farliga korsningen vid Kareby vägskäl. Som fyraåring blev min lillasyster vittne till hur en bil krockade med en buss vid gamla E6:an i höjd med Kareby skola. Två personer omkom, varav en flicka som gick i första klass på Kareby skola. Än idag kan min syster se den tragiska olyckan framför sig. Efter händelsen togs den farliga infarten som orsakat olyckan bort, så något gjordes väl åt saken den gången.

En sen aprileftermiddag på väg hem från en trevlig scoutdag blev min åtta-årige son och hans kompis vittne till ytterligare en hemsk trafikolycka vid Kareby vägskäl. Min sambo kommer körande precis efter att olyckan hänt och hinner be barnen i bilen att blunda. På vägen ligger en mc-förare på rygg alldeles stilla och med en stor blodpöl intill sig. Det visade sig att en EPA-traktor frontalkrockat med mc-föraren.  Naturligtvis blev både min sambo och barnen rejält tagna av vad som hänt och bara något ögonblick senare var en ambulans på plats. Under kvällen behövde barnen bearbeta det som hänt och vi vuxna kunde lyckligtvis berätta att mc-föraren klarat livhanken.

Det jag med denna insändare vill få fram är: Hur tänker ni ansvariga politiker kring den olycksdrabbade korsningen i Kareby? Länge har vi vetat att korsningen är en utav kommunens farligaste, men ändå görs ingenting! På vägen in till Kungälv har det byggts flera rondeller under de senaste åren, men där det verkligen skulle behövas där finns det ingen. Hur är det möjligt att ha en hastighetsbegränsning på 70 km/h på raksträckan förbi korsningen där barn/ungdomar korsar vägen dagligen för att komma till busshållplatsen? (Finns heller inget övergångsställe på platsen.) Varje dag när jag tar mig över korsningen med mina två älskade barn i bilen utsätter jag dem, mig och andra för en risk. Känner mig tacksam varje dag jag kommer hem lyckligt utan att ha krockat. Trafiksäkerhet  måste väl även gälla oss på landsbygden!? Hur länge skall vi vänta och vad skall hända härnäst?

Ellinor Johansson

Relaterade artiklar
Fler artiklar